”Skrölt”-träning med bästa Ulrika Fröding

Har man en islandshäst, vill man så klart tölta. Kan man inte tölta med sin islandshäst, är det ganska lätt att känna sig relativt misslyckad.

Många är de islandshästägare som liksom jag förtvivlats. Drömmen om att flyta fram i behaglig tölt, går upp i rök samtidigt som man inser att det inte är fråga om fyra eller fem gångarter som en islandshäst har, utan att det mer handlar om fyra eller fem gångarter som man slänger i en mixer och blandar och sen försöker separera. Fantastiskt intressant och lärorikt – och lika delar frustrerande och förvirrande!

Jag tog Isar med mig till Torsby för att i regi av Pernilla Gihlström träna för Ulrika Fröding, som är duktig på islandshäst men även bevandrad inom centrerad, akademisk och klassisk ridkonst. Perfekt kombo för mig! Pandora och långa tyglarna fick också följa med, eftersom jag hann träna henne mellan ridpassen med Isar.

Hos Ulrika fokuserar jag på tölt och på sitsen. Nyttigt bådadera! Ulrika gav mig även världens bästa ord för det jag och Isar håller på med – ”skrölt”. Det är naturligtvis ingen godkänd gångart, utan just en kombination av skritt och tölt. Vi ”skröltar” för att Isar ska orka behålla samlingen  i tölten, istället för att sänka ryggen och använda sig av underhalsen för att tölta. Till en början fick det vara okej att han gjorde så, för att han skulle få grepp om takten och få känna att han lyckades och inte bara blev korrigerad hela tiden. Men nu är det dags att ta ”tölten i dålig form” till ”skrölt i bra form” för att sedan få ”tölt i bra form” så att säga – som vanligt ett steg i taget. Isar skötte sig otroligt bra! Underlaget var tungt och därför inte lämpligt till ”skrölt”-arbete, men vi fick ändå mycket beröm att vi tränat på tillsammans efter bästa förmåga hemmavid och tydligen lyckats göra en hel del rätt. Skönt!

20151018_165532

Isar, Pandora och jag på äventyr!

Isar är min första islandshäst och vi som skulle ha en erfaren läromästare, förälskade oss huvudstupa i detta charmtroll som då var fem år, nyss inriden och obscent fet. Lägg därtill en fabless för trav, överrörliga leder (som så många islandshästar har långt upp i vuxen ålder) och en önskan om att hela livet ska bestå av att gosa… och äta mat… och gosa… och helst äta mat samtidigt.

Ungefär så var mina första år med Isar. Ridturerna bestod av tre gångarter, varav ingen var särskilt bra. Jag började tro att det kanske var så det skulle vara med Isar och försökte nöja mig med det. ”Vi kan ju rida ut i skogen ändå och snäll är du som få”, sa jag till Isar.

Men så hände något, framför allt i traven, som alltid varit hans bästa gångart. Stegen började bli luftiga, takten dånade på värdig en halvblodshingst, Isars arbetslust väcktes… kanske fanns där tölt också? Jag har försökt att få hjälp för att Isar ska få tillgång till sin tölt, men det har varit svårt att hitta en tränare som kan förena det tänk jag har inom dressyren med töltarbete. I det sökandet, hittade jag Ulrika.

20151018_133343

Isar gav mig en fantastisk känsla båda ridpassen och nyttiga ”läxor” fick vi med oss hem, liksom beröm att det hänt MASSOR sedan sist. Otroligt kul!

Ulrika hjälper mig att fokusera på rätt saker i min sits och Isars kropp, så att Isar får ”fri väg” för att prestera. Det är otroligt hur mycket några gram hit eller centimeter (millimeter) dit kan göra Min motsträviga, långa, krångliga kropp och jag strävar med god guidning från Ulrika för att hitta ett läge där jag är minimalt i vägen för Isar och han är så otroligt tålmodig, samarbetsvillig och godhjärtad att han visar direkt om jag gör rätt och går från att vara trevlig till att vara totalt fantastisk att rida! Kort sagt behöver jag inte göra så mycket annat än att fråga Isar hur jag ska göra, så svarar han mig.

Mellan de två ridpassen med Isar, tog jag och Pandora en tur med långa tyglar. Förvisso lockade nedfallna löv på vägen och grästuvor i vägrenen Pandoras fokus från mig, men vi hade ändå en riktigt trevlig promenad tillsammans.

20151018_143246

Precis lika idylliskt och mysigt som det ser ut. Minus Pandoras jakt på fallna löv och glesa grästuvor i vägkanten…

När dagen var avklarad, tog jag och hästarna en långpromenad tillsammans och sen var det dags att åka hem, nöjda med dagen och fyllda av nya kunskaper och lust att fortsätta träna!