Utbildningsserien avklarad

Med visst vemod men också stolthet, avslutade jag denna helg utbildningsserien i akademisk ridkonst hos Anna Lindh. De första tillfällena har jag ridit Ella, men Isar fick göra mig sällskap på den sista träffen, eftersom jag känt mig trött och sliten och haft mycket värk i kroppen den sista tiden och därför inte orkade ta med mig Ella. Istället tog jag med Isar och även Pandora och som någon förvånad sa ”du var för trött för att ta med en häst, så du tog med två”. Men det är faktiskt så att det är dubbelt så jobbigt att ta med Ella, som det är att ta med Isar och Pandora. Ella kräver att jag är i total balans – Isar och Pandora hjälper mig att återfå balans och gott humör, om jag någon gång är ur gängorna. Pandora och jag passade på att träna lite långa tyglar mellan varven och hon skötte sig med den äran. Jättefin att arbeta med, positiv och mjuk och fin i kroppen!

ISAR Å PANDORA ÅKER TRANSPORT  okt 15

Finaste resesällskapet, passar som handen i handsken tillsammans i transporten.

Isar och jag red lektion på lördagen och det gick med den äran, även om han förvandlades till en oönskad Sleipnerkopia med åtta ben i vänster galopp.

Isar okt

Fina vänliga, glada, positiva Isar får mig alltid på gott humör!

Arbetet med att få Isar att sträcka ut yttersidan till yttertygeln fortsätter, samt att bibehålla ställning och böjning. Skritt är också lite knivigt, tycker Isar, men trav är hans absoluta paradnummer. Han är så fantastiskt ridbar i traven nu att mitt hjärta värker av stolthet!

isar okt 5

Min raggiga lilla dressyrhingst!!!

Att nästan 180 centimeter lång sitta på en liten islandspojke på blotta 134 centimter i manhöjd och känna det som att man rider en stor och ståtlig halvblodshingst i trav är underbart. Trots att jag är på gränsen till för stor för Isar, bär han upp mig fint och vi anpassar längden på ridpassen efter våra förutsättningar – och så ser jag till att hålla mig på rätt sida om 20% av hans matchvikt (vilken är 380 kg=20% av den vikten innebär att ryttaren max bör väga 76 kg.)

Skolor i skritt och trav hjälpte Isar att hitta bakdelen inför galopparbetet.

Helgen avslutades med att Isar faktiskt gjorde två riktigt fina galoppfattningar, en i varje varv! Det både känns och ser inte särskilt bra ut, men han kämpar på och det blir sakta, sakta bättre. Genom skolor i trav och övergångar mellan trav, som är hans bästa gångart, och galopp, som är en av hans svårare gångarter, kommer den sistnämnda att förbättras. Skam den som ger sig och tränar i all otillräcklighet, det gör vi med ett stort leende på läpparna! Min grundinställning är att varje ryttare (och häst!) förtjänar att känna sig som OS-deltagare på sin nivå.

isar galopp okt

Isar tycker vänster galopp är sååå svår… därför är detta ett stort framsteg för oss, även om det ser för jäkligt ut. Hejja Isar!!!