Helgkurs med Ella

massor av tyglar

Den här helgen var det dags igen att åka iväg till Anna Lindh för sjätte träffen i grundkursen i akademisk ridkonst. Eftersom jag rider med tränsbett med parerstänger och kapson, är det två tyglar i varje hand att hålla reda på. Hej å hå, men det börjar kännas som vanligt eftersom jag rider både Isar och Ella på detta sätt.

Efter en halvbra lastning på hemmaplan, gav vi oss iväg. Längs vägen stannade vi till vid en mack och hämtade några ridbrallor med bud som snällt ställde upp och mötte mig.

Väl framme gick vi igenom rakriktning och Anna red en av sina fina hästar innan det var dags för mig och Ella. Det har som vanligt varit mycket häst men lite ridning för mig – veterinärbesök, lastträning, stängsel som ska ordnas…den lilla tid jag har att lägga på hästarna, försvinner i praktiska saker. Avsaknaden av en ridbana känns just nu svår och frustrerande.

Det måste bli en ändring på det, ridbana eller inte, och jag har hittat en stund mellan 05.00-06.30 på vardagsmorgnarna, som jag kan lägga på hästarna utan att tiden med familjen blir lidande. Jag har utmanat mig själv att fram till årsskiftet testa att gå upp denna tid och få något vettigt gjort med en eller två hästar om morgnarna, de veckor min man (som veckopendlar till Stockholm) är hemma.

ella och jag hos anna i augusti 15

Ella kändes både bra och dålig. Hennes ink är under behandling och börjar blöda och gegga, vilket är bra, men hon är märkbart öm där. Därav blir det barbackaridning för mig en bra stund. Spännande värre, med en häst som svarar på krav genom att sparka bakut och bocka.

Lördagen bjöd på lite rodeo men däremellan en lyhörd och fin häst. Korta stunder i alla fall.

Söndagen bjöd på mindre rodeo men bogar av titan!

Ellas bogar började i hennes unga år som två pansarvagnar i en ytterst motståndskraftig nations försvar. Tittade jag på dem sparkade Ella åt blicken med bakåtslickade öron och hopsnöpt mule. All hennes energi användes till motstånd. Såå mycket blod, svett och framförallt tårar det varit för mig men aldrig att jag ångrat mig i mitt köp. Ella är en del av min själ och lär mig massor!

Idag har jag medelst nödvändig övertydlig ridning sagt ”Du KAN och du SKA flytta bogarna om jag säger att du ska flytta bogarna. Jag för i den här dansen och det här är bra för dig och din kropp. Punkt.” Och Ella flyttade bogarna, så tungrott att det nästan gnisslade om maskineriet. Men flyttade dem gjorde hon – till sist! Lika trögt som två betongsuggor men i alla fall inte som två pansarvagnar med stridskåta chaufförer. HÄPP!!! Jag ger mig inte. Ella är en fantastisk ridhäst. Hon ska bara förstå det själv.

Efter gårdagens rodeo är jag även stolt att jag vågade rida idag med.

När jag ändå var igång anmälde jag mig till en webbaserad utbildning i lastteknik. Tio spännande avsnitt om hur man kan lasta häst väntar mig. Särskilt roligt var det att en kurskompis bestämde sig för att göra samma sak!

ar kurs hos anna i aug 15

På väg hem gick lastningen riktigt bra. Ella stod till sist stilla i transporten för min röst när jag sa ”Stilla” och stannade istället för att kasta sig ut då jag sa ”Nej” och höll en hand på hennes manke eller bakdel. Jag satte själv på bommen och sen stod hon lugnt i transporten hela vägen hem.

Nu väntar min utmaning till mig själv – hästarna och jag ska träna i arla morgonstund. Men Ella ska så klart få vila några dagar så helgens träning hinner sätta sig mentalt för oss båda.

För Ella väntar, förutom ett par dagars vila och fortsatt ink-behandling med xxterra-kräm, nu en behandling. En erfaren och duktig equiterapeut ska kika på Ellas bogar i synnerhet och kropp i allmänhet. Det ska bli spännande! Sen anordnar jag en helgkurs i akademisk ridkonst för Anna här i skogarna sista helgen i september, då får Ella följa med mig för att fortsätta fila på dessa evinnerliga bogar. Och första helgen i oktober är det dags för mig och Ella att åka ned till Anna igen för sista träffen i helgutbildningen. Jag har gett mig fan på att den här hösten är hösten då jag och Ella fick bukt med hennes motsträviga bogar, en gång för alla!

Men imorgon, klockan fem, då väckarklockan ringer, ska jag och Isar ta en tur i skogen.