I somras utbildade jag mig till instruktör i centrerad ridning, nivå 1. Det är bland det roligaste jag gjort, men roligast är ändå att undervisa. Jag brinner verkligen för att lära ut och skapa en lugn, fin, harmonisk och trevlig relation mellan häst och ryttare. Jag brukar säga att näst efter hjälmen är den viktigaste ridutrustningen leendet på läpparna (det gäller även hästen, vi är skyldiga våra hästar att skapa en relation som inte sker på bekostnad av dem, utan av omtanke för dem, anser jag).

Att få följande ord sagda av en ryttare som ridit i ganska många år, för ganska många tränare, värmer verkligen: ”Den mest lärorika och roligaste lektionen jag någonsin haft. Nina är så duktigt på att både lära ut och att läsa av personen hon instruerar, rekommenderar verkligen Nina alla gånger!”

Det är så klart smickrande att få höra så fina ord, men mest värmer det för att det betyder att jag lyckats med det jag verkligen, verkligen vill – ge något till den som anlitar mig som instruktör. Något den kan ta med sig, en insikt och känsla att ta med sig och göra till sin egen.

Särskilt roligt känns det att jag i just det fallet, hade mitt vackra sagoväsen Ella (arab/frieser) till hjälp i träningen tillsammans med den här rideleven.

Finaste Ella, så mycket du lärt mig. Nu glädjer jag mig att du finns vid min sida i undervisningen av mina ridelever.