månadsarkiv: november 2015

En drakryttares dagbok

Den resa jag gör med Ella nu är totalt fantastisk. Det syns inte alltid om man bara slänger ett öga på oss, men den som skrapar lite på ytan eller varit med mig genom alla år av blod, svett och tårar… den vet och förstår! Med Ella är ingenting enkelt för mig, men herregud så mycket jag lärt mig längs vägen!
I helgen var det i regi av Ulrika Fröding som vi tränade. Centrerad ridning med en skopa akademisk inriktning, passar oss perfekt som komplement till den akademiska ridkonst vi tränar i regi av Anna Lindh och långa tyglar som vi tränar i regi av Annika Gustavsson Lif.
ella trampar under sig 15 nov

Ella funderar på vad jag försöker säga och jobbar med sin kropp för att hitta en fin balans. Sååå duktig, istället för att som förut kategoriskt vägra lyssna.

Kolla min fina fina fina häst! <3 Visst, det är lite för låg form, nacken är knappast högsta punkt alltid, men det är inte det jag är intresserad av nu. Bogarna kan flyttas, samarbetet växer fram, Ella har en mildare mer livfull och glad blick.
 
Som en problemfylld tonåring ”försvann” hon för mig, det har varit så oerhört mycket sorg och frustration innan hon kom tillbaka igen. Men nu är hon här.  Min fantastiska, älskade, kommunikativa, intelligenta, krävande, underbara vildvittra!
Ella ansikte 17 nov

Äntligen har Ella slutat ”slänga på luren i örat på mig” när jag vill prata med henne.

 
ella 15 nov

Ella lyssnar på både mig och rävarna bakom sina öron. Men hon lyssnar! Och jag på henne, så gott jag förmår!

På Ellas rygg är jag en drakryttare. Känslan är nervkittlande och magisk – hennes kraft är som en urkraft att sitta på! Endera har man henne med sig – eller mot sig.

Från att ha en häst som vägrar kommunicera, står på bakbenen, hoppar på stället, sticker, eller inte rör sig ur fläcken, i en enda oreda som jag funnit omöjlig att förstå, till en häst som dansar! Vi dansar inte perfekt, men vi dansar tillsammans och känslan och glädjen är underbar! Äntligen bär Ella mig med stolthet igen, istället för att som en problemfylld tonåring be mig dra åt helvete vad jag än försöker hitta på tillsammans med henne.
Min egensinniga, intelligenta vildvittra växer upp – och så även hennes matte…
Fina ella 15 nov

Min eldsprutande drake bär mig med stolthet. Äntligen!

Jag vet inte riktigt vad som händer eller vad som hänt, varför vi tappade kommunikationen och varför vi nu fått tillbaka den. Jag har mina teorier, uppväxten för en arab/frieser är nog inte enkel med tanke på det komplexa arvet från de båda raserna. Ellas skador och mina stora och små vardagsbekymmer har gjort att vägen tillsammans inte varit enkel. Men nu är hon här med mig och jag med henne och polletterna trillar ned i våra skallar som mynten i spelautomaterna på Finlandsfärjan. Det rasslar till och händer grejer!
ella trav

Pusselbit för pusselbit faller på plats och äntligen känns den väg vi försiktigt tar framåt stabil att gå på.

Akademisk helgclinic med Anna Lindh

Denna helg har varit utvecklingens helg! Sååå fantastiskt roligt och vilket privilegium att få följa alla ekipage i deras strävan framåt. Några var ”gamla godingar” som varit med förr och några nya trevliga bekantskaper. Det är en ren ynnest att ordna dessa kurser! Att starta mitt företag och ordna dessa kurser är bland det roligaste och bästa jag gjort i mitt liv. Det har gett ringar på vattnet och skapat ett sammanhang där människor hjälper varandra att utvecklas och stärkas i positiv anda… jag är stolt och tacksam!

ella å jag

Framåt, nedåt, slappna av, lyssna på matte… steg för steg…

Denna gång hade jag med Ella och det är extra nervöst som arrangör att ta med en häst som ingenting är självklart med. Vi har haft en strävsam väg tillsammans men efter skador (bland annat har Ella brutit hovbenet) och diverse mentala och fysiska låsningar, är vi nu på väg framåt. Tillsammans. Ella har fortfarande en ganska kort stubin, men samtidigt har hon otroligt snälla ögon och är intelligent och kommunikativ. Jag brukar beskriva henne som ett sagoväsen i en hästkropp.

Jag har lärt mig massor i helgen! Jag har lärt mig den ädla konsten att våga låta sin unga häst växa upp och bli en ansvarstagande vuxen häst. Jag har den senaste tiden refleketerat mycket över att den som blir behandlad som vuxen, beter sig vuxet. Ett ord jag tar med mig från kursen är ”kompromisslöst”. Det är dags att sluta kompromissa och nöja sig med lite – för Ellas skull kan och ska jag ställa högre krav.

Ella genomgår en ganska stor och omfattande psykisk och fysisk rehabilitering och jag är den envise terapeuten, som måste guida henne längs vägen till den fantastiska ridhäst jag vet att hon är!

Ella och jag nov 15

Min vackra vildvittra Ella, vild som skogsrået själv, gör framsteg efter framsteg och många goda råd på vägen fick jag denna helg!

Efter kursen fick några av hästarna avnjuta massage, eftersom vi hade Anki som utbildar sig till hästmassör på plats. Ett fint sätt att avsluta träningen på!

Nu blir det nästa steg i träningen – minst lika viktigt; ett par dagars vila att återhämta sig, smälta intryck och få tid för polletterna att trilla ned.

Ella har nog lite träningsvärk, liksom jag, både från de rörelser jag bad henne göra och de rörelser hon gjorde på eget initiativ, såsom terre-a-terre både framlänges och baklänges, skolhalt och ”diverse blandade småhopp”. Men nu vet jag hur jag ska reda ut det så vi kommer vidare.

Många härliga hästar i form av tinker, halvblod, nordsvenskar och en och annan arab/frieserkorsning har förgyllt vår helg. Här nedan följer en bildkavalkad på alla duktiga deltagare och deras vackra hästar. Alla fina kort har Maria Olsson, Ann-Katrine Nilsson och Anki Lindberg tagit.

cecilia och läkerol

Cecilia och Läkerol.

elisabeth och waikiki

Elisabeth och Waikiki.

bea och carat

Bea och Carat.

mia och cobbelina

Mia och Cobbelina.

prinsen och maria

Maria och Prinsen.

Dona och Angelica fastnade inte på bild denna gång. <3