månadsarkiv: september 2015

Akademisk ridkonst med ett stort leende på läpparna!

Lika roligt som det är att återse kära ekipage och se vad som hänt sedan sist, lika roligt är det att med öppen famn få välkomna nya ekipage. Jag är alltid glad när jag genom mina kurser och de fantastiska tränare jag väljer att samarbeta med, kan ge häst och ryttare något att ta med sig som de kan ha nytta av fortsättningsvis, oavsett vilken inriktning de har. Denna helg var inget undantag och samtliga ekipage var på ett eller annat sätt nya för mig och Anna.

kurs sept 15 5

Milda, härliga Amber med Lena var en trevlig ny bekantskap!

Det var gentle giant-helg! En shire/tinker-korsning och flera rejäla tinkerhästar fick marken i ridhuset att dovt mullra… men även två halvblod och en arab/connemarakorsning och så min lilla islandshäst och vapendragare Isar, förgyllde helgen. Några ekipage hade testat akademisk ridkonst tidigare, för andra var det en första bekantskap.

kurs sept 15 1

Champen och Sandra, kom och kursade med den äran tillsammans med oss!

Att se ekipage efter ekipage med leenden på läpparna, är att känna att helgen lyckats! Jag vet en del om var dessa ekipage började och jag hade några gånger under kursen tårar i ögonen av både stolthet och glädje över de framsteg som gjordes. Någon som kommer förbi kan tycka ”men herregud, vad håller de på med? Hästen travar ju runt helt ur form” eller vad man nu än kan tycka, om man bara ger ekipaget trettio sekunder av ens liv, innan man bedömer och dömer… men vi som fanns med hela helgen, vet att man startat någon annanstans och att ett varv i trav på volten, eller två, är att vinna OS med just den hästen. Därför är jag så glad att Anna förklarade ”HN-metoden” för oss. ”Det är bara HÄR och NU som finns”… och så är det verkligen!

kurs sept 15 7

Katinka och Maria. Vilket jobb som lagts ned på denna härliga, milda häst, med ett förflutet lika brokigt som hårremmen.

Därför fick vi nog alla känna ”det är bara här och nu som finns och därför är det vi gör JUST NU helt fantastiskt, om man jämför med det vi gjorde igår eller bara för en liten stund sen”. Det är, tycker jag, att ha en ödmjuk och tillåtande och glädjefylld inställning, inte bara mot hästen och ridningen utan också mot sig själv.

Jag önskar verkligen ALLA att få känna sig som OS-ryttare på sin nivå. Det är så väl förunnat, för herregud som jag vet hur ”mina” kursdeltagare sliter i sin vardag och hur ofta vi alla tvivlar på oss själva och vår förmåga. Ett syfte jag har med mina kurser är därför att stärka alla ryttare så att de kan njuta mer av ridningen, tro mer på sig själva och absolut viktigast av allt – komma ihåg att häst och ryttare ska ha roligt längs vägen! Det är då vi närmar oss det som är så fantastiskt roligt – att nästan utan att behöva tygel- eller skänkelhjälper, dansa fram med våra hästar som utför de dressyrrörelser vi mjukt ber om, i självbärighet och med glädje och stolthet. Tillsammans med oss!

kurs sept 15

Mia och Cobbelina. Mia genomförde kursen ett par dagar efter en blindtarmsoperation. Ett ganska bra bevis på den akademiska ridkonstens mjukhet för häst och ryttare…

Min upplevelse av styrkan med akademisk ridkonst och ridinriktningar med liknande inställning till hästen och samarbetet, är att den lite ”ekonomiska” hästen blir mer framåt och positiv och lockas till att känna glädje och framåtanda i arbetet… medan den lite stressiga hästen lugnar ned sig och ”stannar kvar” i arbetet utan att försöka springa ifrån det. Jag upplever även att ryttare känner ”wow, kan det vara så här enkelt! Vad skönt att vi gör en sak i taget”. För så är det till en början – man gör en sak i taget. Först därefter, när man inte bara vet VAD som fungerar, utan HUR och NÄR det fungerar (och VARFÖR!)… så kan man mjukt börja kombinera hjälperna, inte för att kamouflera att den ena hjälpen inte fungerade, utan för att man skapat ett kommunikationssystem där man vet att varje pusselbit kan kombineras för att nå fram till olika dressyrrörelser i harmoni och lätthet. Att inte bara fortsätta harva runt, vecka ut och vecka in, på samma sätt – utan våga prova nytt och gå tillbaka till grunden för att få med sig nya pusselbitar att komma framåt med! Eftersom akademisk ridkonst är ett system som bygger på en genuin kunskap om hästens (och ryttarens) biomekanik, känner jag stort förtroende för den och jag har även ridit in min unghäst och vidareutbildat mina äldre hästar enligt dessa principer och vet att det är ett väldigt logiskt system för hästen att förstå…

kurs sept 15 6

Helena fick verktyg för att få Tchad mer självbärig, istället för att lägga sig i handen och skjuta ifrån med bakbenen. Härligt att se!

Att ge ryttare och häst känslan av att det inte är viktigt hur det ser ut, till en början, att det viktigaste är hur det känns, att det inte är viktigt att göra perfekta skolor på en exakt given plats… utan att man gör det med kvalité när häst och ryttare är redo. Som Anna säger – ”Hästen är inte till för dressyren, dressyren är till för hästen!”.

kurs sept 15 8

Angelica och Dona fick hjälp med Donas ointresse för och osäkerhet i dressyren. Under helgen väcktes en rörelseglädje som syntes i hela Donas utstrålning!

Så är det! Det är när vi kommer till den insikten, som hela inställningen till ridning och samvaro med hästar förändras – och det är genom att få vara med i den processen, både min egen men framför allt andras, som den här kursarrangören i knallröd tröja, har ett enormt och varmt leende både inuti och utanpå.

kurs sept 15 4

Jepp. Efter en sån här helg kan kursarrangören inte annat än ha ett stoooort leende på läpparna!

Att få höra kursdeltagare som med samma vemod som jag efter en härlig helg, packar ihop sina tillhörigheter och säger ”kan vi inte ha det så här varje helg?”, ”Jag vill inte åka hem”, ”Det är värt varenda krona! Det här ger mer än att rida lektion vecka in och vecka ut!”, ”Så skönt att det inte är någon som kräver att jag ska en perfekt övning på ett visst ställe, utan istället väntar in mig och hästen och ger oss verktygen för att göra en övning som hjälper oss framåt, på riktigt!”

Jag är oändligt tacksam, vansinnigt stolt över alla ekipage – och vääääldigt sugen på nästa kurs, 7-8 november, som är till bredden och lite mer därtill fylld av förväntansfulla deltagare med eller utan egen häst.

Träningstävling

Idag gick Björkbacka kursgårds träningstävling av stapeln och vilken dag vi har haft!

hästtävling

Sällan har man väl skådat en så ful skylt. Till nästa gång lovas bot och bättring (men nöden har ingen lag, när man glömmer göra skylt till tävlingen).

Först ut hade vi löshoppning med ponnyer och hästar som totalt skilde nästan en meter i mankhöjd! Det blev till att mäta och flytta hinder, men roligt hade vi och bra gick det för samtliga ekipage. Man behöver inte se på många hästar som löshoppar, förrän man ser hur otroligt nyttigt det är, för både kropp och knopp… och hur roligt hästarna har!

 

 

En av de roligaste grenarna var agility för häst och hund. Fina ekipage med tassar och hovar tog sig igenom en trixig bana med glada miner och hejjarop!

agility

Några tappra ekipage tog sig även igenom några dressyrprogram och en av dem var tävlingens yngsta deltagare, 2 ½ år gammal och beslutsam att få vara i sadeln denna dag. Ett improviserat lätt Ö-program uppfanns och naturligtvis delades rosett ut även till denna ryttarinna. =)

Dagen avslutades med hoppning och alla ekipage tävlade på sin nivå och många fina språng blev det och mååånga glada miner!

hoppekipage

Entusiastisk publik och glada ryttare ger positiva hästar!

Glada deltagare hoppades på en uppföljning och det ska jag väl kunna ordna både en och två!

Behandlingar över högt och lågt

Den här veckan har verkligen gått i behandlingarnas tecken.

 

Först ut var Isar och Pandora som fick en varsin massage, då vi fått kontakt med en duktig massör som inte bara är intresserad av akademisk dressyr, straightness training och diverse andra gemensamma nämnare, utan även behandlar både hundar och numera även hästar.

Isar fick mycket beröm för att han var välmusklad och mjuk, men ville inte riktigt släppa till sin underhals som han tycker behövs i töltarbetet. Däremot var han väldigt tydlig med att han ville bli behandlad bak. Sen räckte det, tyckte han.

 

Pandora var som en otålig, rejäl bonnmora som till en början tyckte det var ytterst onödigt att bli masserad. Vår lilla klippa som är så rejäl och ska vara så stark och klara allt… utan krusiduller eller extravagans. Men ganska snart så syntes det att även hon tyckte att det var skönt.

 

Några dagar senare åkte jag och Ella och mötte upp en mycket erfaren equiterapeut, eftersom jag ville få nya ögon på Ellas kroppsliga låsningar. Medelst akupunktur slappnade muskler av och sen följde lite ”kotknackeri” fast på ett inte alltför brutalt sätt. Jag fick förklaringar till låsningar, bocksprång i galoppen och annat. Det var ord och inga visor, fler behandlingar behövs, men nu har jag fått någon som ”ser” samma saker som jag gör. Ett parti i ryggen kunde ”låsas upp” och jag fick övningar i skritt med mig hem för att arbeta med.

 

Släppte ut Ella med täcke på inatt, efter att jag smörjt in henne med arnika-liniment. Vis av egen erfarenhet efter behandlingar, kändes det som hon behövde det.

Ellas roterade bogar som oroat mig, ansågs härstamma från den låsta ryggen och jag fick själv känna i problemområdena… allt som sas var logiskt och det känns bra att påbörja arbetet med att ”låsa upp” Ellas rygg. Jag har beskrivit ridningen som att ”det är så stelt att det gnisslar om henne” och gud vet vad som orsakat det hela. Det kan ha varit något som hänt i hagen, det kan vara sviter efter hennes hovbensfraktur som lett till låsningar i kroppen, det kan ha hänt någonting då hon kördes in eller något som vi hamnat snett i under våra år tillsammans. Ingen vet, inte heller jag… men jag vet att jag kommer göra allt jag kan för att hon ska bli fri från sina mentala och kroppsliga låsningar!

ella får akupunktur

Ella fick lite akupunkturnålar i områden som behövde slappna av.

Vi tittade under behandlingen på stagnerade muskler som fått arbeta för hårt, bristfälliga muskler som inte fått arbeta tillräckligt och felvinklingar i bogar och låsningar i hela ryggen, som equiterapeuten ansåg orsakat alltsammans. Ett ryggparti som sagt, samma som orsakar Ellas bocksprång i galoppen, kunde låsas upp idag. Det ska bli spännande att se om det är någon skillnad i ridningen. Jag kan säga att Ella sparkade bakut på stället då detta område behandlades. Det jag tyckte om med behandlingen var att, även om det var ”löpande band”, så togs hänsyn till hur mycket behandling hästen klarade av. Inga krusiduller, men inte heller så mycket behandling att det totalt överrumplade hästarna. ”Nu räcker det för henne för denna gång”, sa equiterapeuten efter några knyck och efter att han visat mig ”här får du reaktionen som du beskriver i galoppen”. Jo tack. Jag har ju känt att Ella behöver skutta lite in i galoppen, för att få ordning på kroppen, men nu fick jag det beskrivet kota för kota hur man kan arbeta för att underlätta för hästen, så att obehaget i det området försvinner.

Jag har en plan för de kommande fem veckorna. När Ella vilat ett par dagar efter behandlingen, ska det fortsättas med massage för att mjuka upp och syresätta de muskler som  behöver det, det ska ridas i skritt i skog och mark, lyftas ben, stretchas och masseras. Alltsammans kommer inte från dagens konsultation, utan jag har skruvat ihop det jag anser är rätt träningsprogram för Ella nu. Tips från idag var att åter behandla ett par gånger så klart, samt att arbeta i skritt… vilket är rätt passande eftersom det är ungefär det enda vi gör 😉 med tanke på att jag rider barbacka. När låsningarna i ryggen minskat något mer, kommer nästa utmaning – galopparbete… så jag hoppas att jag tills dess fått ordning på inken i sadelgjordsstaden, så att jag kan rida med sadel igen… men å andra sidan kan galopparbete ske icke uppsuttet också, vilket är en tröst. =)

ella från sidan 9 september

Stagnerade muskler fram, förtvinade muskler bak och däremellan en rygg stel som en ladugårdsdörr. Hej å hå… jodå, nog fick jag svar på frågor alltid!

Alla hästar ska även få löshoppa och cavaletti-träna, eftersom det lossar ryggen och gymnastiserar. Det ska tränas långa tyglar och straightness training. Och så ska ju hästarna återigen få behandling av den duktiga och lyhörda massör som kom till oss med ett start-erbjudande som vi inte kunde tacka nej till.

Jag ser med spänning fram emot fortsättningen!