månadsarkiv: maj 2015

Helgkurs med Anna Lindh

Nu har jag ganska precis landat hemma efter en otroligt härlig kurshelg, då Anna Lindh kom till oss i Värmland. Två dagar till bredden fylld av härlig gemenskap, god ridning och fin hästhantering. Många skratt, underbar kamratskap och mycket mat och fika hör även det helgerna till!

 

isar och vinterpälsen

Det blev ganska tydligt när jag gjorde i ordning Isar inför träningspassen, att det blivit lite lite tid till både träning och borstning på sistone.. hrm, hrm… min gamla ridlärare (en sträng kavallerist) skulle vända sig i sin grav om han såg hur Isars svans såg ut, spånet var OMÖJLIGT att få bort. Isar skötte sig (trots avsaknaden av träning innan kursen) som en ängel, tålmodig och välvillig som han alltid är. Han är som balsam för själen. Isar är en så godhjärtad och snäll häst, så det tåras i ögonen på mig när jag tänker på honom. Jag är oändligt tacksam för hans tålamod med mig, för det hjälper mig att komma framåt i min och hästarnas träning.

ridhuset anna maj

Med på kursen hade vi glädjande nog duktiga Marie, som fotade oss så det stod härliga till! Ett välkommet och uppskattat inslag i kursen är att få del av hennes fina bilder, förutom att kunna se varandras träning och framsteg, förstås!

teori anna maj

Denna helg handlade teorin till stor del om utrustning i allmänhet och bettens olika inverkan i synnerhet. Väldigt intressant! För min del resulterade denna teorilektion i dels ny och förbättrad kunskap om bettens olika syften och även till insikten att det är dags att börja rida på kimblewick-bett och kapson – och köpa en RIKTIG kapson! En med flexijärn i, får det bli. När jag hittat min plånbok, som sprungit och gömt sig i ren panik, ska detta införskaffas… och jag såg shopping-jävulen drabba fler än mig, när vi fick titta på alla fina bett som Anna hade med sig.

kursdeltagare häst

Under kurshelgerna bor hästarna kungligt i Eda ryttarförenings (ERF) gäststall och har möjlighet att gå ute i rasthagar. Det är så god stämning och trevligt på ERF och det är guld värt att kunna hyra in sig på en anläggning som har ”allt” – gäststall, rasthagar, cafeteria, kök, teorilokal och ett ridhus med trevligt underlag. Vi blir alltid väl mottagna på ERF och det är så viktigt! God stämning sprider god stämning och det är roligt att se att intresset för de kurser jag anordnar börjar sprida sig på klubben. Jag fick dela ut lite visitkort och prata häst med intresserade hästägare.

ella och jag anna maj

Det var även fantastiskt kul att följa de andra ekipagens träning – varje ryttare och häst hade det hänt JÄTTEMYCKET med sedan de var med förra gången. Ella och jag trasslade dock in oss på lördagen – jag tycker att det är svårt att vara tydlig eftersom det är svårt att hänga med i Ellas svängar, men på söndagen gick det mycket bättre. Lastningen till och från kursen var i stort en ganska stor katastrof. Jag blir galen på att jag inte förstår vad det ÄR med lastningen som gör att det inte fungerar. In i transporten traskar hon ändå ganska bra, även om bakhovarna ofta hamnar två och en halv centimeter för långt ut för att få på bommen. Detta krånglande med lastningen har ingen direkt positiv inverkan på mitt självförtroende i hanteringen, vilket i sin tur påverkar och färgar all hantering, vilket i sin tur färgar lastningen. Och så är den onda cirkeln igång… men kanske kan jag vara både en tröst och en inspiration i all min otillräcklighet – kurser kan man ordna ändå, fast man inte klarar allt med sina hästar och om jag gör lite misstag och klantar mig, känns det kanske inte så farligt för någon annan att gå utanför sin comfortzon och våga något nytt!

 

Just detta att jag har mina egna bekymmer med hästarna och att min hjärna är överaktiv och min kropp ganska seg på att lära sig nya saker gör att jag har lättare att både förklara och förstå andras problem. Kanske är det därför en del trivs att träna för mig, jag vet inte. Alla skrattade i alla fall gott åt min totala härdsmälta (jag med!) när kroppsdelarna vägrade samarbeta med såväl varandra som med hjärnan och Isar stannade och vänligt undrade vad i hela friden jag höll på med! =)

 

Flera med mig valde att mestadels ägna sig åt groundwork och longering. Jättelärorikt och bra för mig som vill ägna mig åt att träna från marken ett tag. Jag hade inte ens ridbrallor på mig, för att inte lockas till att rida. Kursen skulle för mig gå i markarbetets tecken.

 

Det jag ska ta med mig från kursen och träna vidare på är förstås lastningen av Ella… Det är beskt och trist att inse, men den måste ju börja fungera om vi ska kunna ta oss iväg. Både Isar och Ella ska jag fortsätta träna med groundwork och longering, för att få det att sitta ordentligt.

 

Nu är det lite paus i kursverksamheten över sommaren, men kursandet för min del är det absolut ingen paus i, för jag ska ned som helg- och veckoelev till Anna. Det är bra att ha lite kurser att se fram emot, för åtminstone har det den effekten på mig att jag blir mer träningsmotiverad.

Pandora och kaninerna Love och Nala förgyllde dagen för ett äldreboende

 

 

pandora och kvinna

Kvart i tio imorse (förmiddags?) vaknade jag och Mini-hopp efter en skön men oväntad sovmorgon och jag insåg att jag hade GANSKA bråttom. Jag och Pandora och i bästa fall även två kaniner skulle åka till ett äldreboende för att förgylla dagen för de pensionärer som kände sig manade att träffa häst eller kanin. Där var vi mellan klockan 11-14, Pandora, och våra långöron; busungen Love och charmtrollet Nala, som även de blev mycket uppskattade.

pandora på äldreboende i maj

Och så många som kom, träffades och trivdes! Det dracks kaffe eller saft i solen, det mumsades på hembakta kakor, det hälsades på Pandora, som tog sitt uppdrag på allvar som hon aldrig hade gjort annat. När hennes första skepsis inför tillställningen i allmänhet och rullstolar i synnerhet, satte hon sina fyra hovar stadigt i marken och hälsade försiktigt på alla som ville hälsa. Även kaninerna väckte så mycket glädje och jag var så glad att jag tog med dem, för i stressen hade jag tänkt strunta i det.

Pandora la efter många möten med äldre i rullstol eller med rollator, varsamt sitt huvud i famnen på en blind kvinna och slöt ögonen och somnade där, som en knähund som la sig tillrätta. Den blinda kvinnan klappade och kände, frågade ”Vilken färg har hon?” och jag beskrev. ”Hon är fux, röd som en räv. Hennes man och svans är rågblonda och så är hon ljus på benen och har lite vitt i ansiktet.” ”Åh, som en räv… med bläs. Så vacker!” sa kvinnan. Sen höll jag och kvinnan varandra i handen. ”Vilken hand är det jag håller i?” undrade hon efter ett tag. ”Det är min”, svarade jag. ”Åh, det var en rejäl hand, van att jobba känner jag”. Jag log. ”Ja, men vet du vad, jag jobbar på kontor på dagarna”. ”Gör du?” ”Ja… men sen när jag kommer hem, bär jag vatten och ved och hö och jobbar på gården”. ”Fantastiskt” sa kvinnan och det är just rätt ord att beskriva dagen. Det var fantastiskt att få vara med och skapa ett så positivt möte. Kvinnan berättade om sitt liv och hästarna i det. Vår närvaro väckte glädje och lust till samtal, det fikades och mumsades på äppel- och morotsbitar som Pandora skulle få men som räckte till alla.

pandora och farbror

Gamla gubbar med knotiga händer bjöd på Pandora på äppelbitar och mig på hästhistorier. Alla hade något att berätta! Kaninerna fick kel och små godsaker och blev ett fint komplement till de äldre som ville klappa djur men beundra Pandora på håll.

 

shahla rider

Modiga och underbara Shahla i personalen tog sitt livs första ridtur, till glädje både för arbetskollegor och boende, innan jag, Pandora och långöronen packade ihop och åkte hem. Det här går vi snart om – då i form av en djurdag då hundar, kaniner, ponnyer, marsvin, höns med kycklingar och i bästa fall även minigrisar kommer och hälsar på för en ny guldkantad dag på äldreboendet.

Helgelev hos Anna Lindh

tulpanella

Så är jag då hemkommen, trött men fylld av energi, lycklig men lite vemodig – så där som man alltid blir när man lämnar något roligt, samtidigt som det är sååå skönt att dimpa ned hemma hos alla man älskar och längtat efter.

Ella och jag har betat oss igenom steg 1 och nosat på steg 2 i en utbildningsserie inom akademisk ridkonst. Steg 1 är ”groundwork” och Ella och jag gick igenom framåt, nedåt, avslappning och ”vara på kontoret”, ställning, böjning, böja igenom bogarna och genom hela kroppen. Fina Ella strävade trots att tusen saker lockade bort hennes fokus från mig! Men det gick väldigt lätt att få tillbaka henne på ”kontoret”. Kortnumret satt i bogen och ibland i inner bakben. Härligt! ”Pet”, sa jag med spöänden. ”Tjoff!” sa Ella och kom framåt nedåt, fint rundad runt sitt inner framben så svansen kom över på insidan – rörelsen gick i en avslappnad och fin form genom hela hennes kropp. YES!

Man blir bra på att känna och se hur det ska vara när det är som det ska vara, så att säga. Och man blir bra på att gå baklänges, åt alla håll och kanter!

framåtnedella

I Ellas bogar har det bott så mycket motstånd att det skulle hålla ställningarna för ett medelstort land i fall av en invasion. Så fort jag tittat på eller pekar mot dem har Ella förvandlats till Cruella… men icke längre. Visst är det fortfarande en dans på slak lina för att försöka förstå mitt undersköna Skogsrå som är lika okuvlig som en Vildvittra, men vi samarbetar numera under överinseende av Annas trygga kunskap och vägledning.

2

Istället för motstånd fanns direktnumret till ”kontoret” i Ellas bogar idag. ”Kontoret” sa jag och petade på bogen och Ella sänkte huvudet, böjde igenom kroppen och ”fanns” med mig. Underbart! I det enkla bor skönheter, är det väl Ernst brukar säga? I det enkla bor också glädjen. Funnes det en OS-gren i att peka med ett spö på bakben och få önskad effekt, hade jag fått medalj, så gott kändes det inom mig. Att hitta ett kommunikationssystem som funkar och som inte får Ella att explodera och vägra samarbeta över huvud taget, är ren och skär lycka.

Ella är min största utmaning hittills och det slog mig under helgen att man, som det heter, ”får de hästar man behöver” och att de är här ”för att lära oss någonting”. Den lärdom Ella har med åt mig, tror jag, är att vara säker på mig själv oavsett vad som händer. När jag går in i det mentala tillståndet, händer det positiva saker. När jag stannar i det tillståndet händer riktigt positiva saker.

ellamajella2

Vi övade in kommandot för att ”hämta in ytter bak” vilket är grunden till sluta-rörelser. Ella var så duktig. Hon vill helst göra saker on the moove, men ibland behöver man stå still så matte hinner med också.

Lastningen både på väg dit och hem lämnade övrigt att önska på några sätt, men jag är ändå nöjd för vi var båda lugna och även om Ella var tvungen att ha jättejättejättemånga åsikter och det preeeeeeeeeeeeeeecis när jag skulle sätta för bommen bakom henne, så behöll vi lugnet. Ella ville inte gå in tillräckligt långt i transporten (hon har kameror i bakhovarna!) men däremot kunde hon tänka sig ett rätt fint piaff-arbete på lämmen.

En liten paus för en trevlig middag på golfrestaurangen ett stenkast bort från gården blev det när jag tyckte att vi skulle ha paus i last-tragglet och med mat i magen och kaffe på det, var det lättare att behålla lugnet. Kanske fick jag lite hjälp av att det började regna, för ett, tu, tre(tusen) var Ella på transporten och stod lugnt och mumsade hö.

Vi har haft en härlig och lärorik helg och jag ser fram emot att anordna kurs nästa helg, då Anna kommer till oss här i Värmland!

 

Kram från mig och hästarna.

/Nina.